I den amerikanska upplagan av DSM-IV , en manual för psykiska sjukdomar, använder man beteckningen disorder för alla psykiska problem. Följaktligen talar man talar man om borderline personality disorder (BPD). I den svenska översättningen av begreppet talar man om syndrom när det gäller vissa problem och störning när det gäller andra, och borderline personality disorder har här blivit borderline personlighetsstörning (ibland förkortas BPS, men vi håller oss till den mer etablerade engelska förkortningen BPD).

Ordet personlighetsstörning

har emellertid en sämre klang än personality disorder - det låter som man har en störd personlighet, som om det är något ohjälpligt fel på hela ens person. Anledningen att vi talar om personlighetsstörning är att det handlar om problem som visar sig på många sätt inom många områden av en människas liv och som finns där under en lång tid. Dessa problem präglar en människa och hennes liv på ett helt annat sätt är till exempel hissfobi, som visserligen kan vara plågsam men samtidigt inte behöver påverka en människa så mycket, så länge hon eller han undviker hissar.

I DSM-IV kan man läsa att BPD karakteriseras av ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och känslostämningar. En påtaglig impulsivitet leder till bristande impulskontroll. Det kan leda till att man hamnar i knepiga och svåra situationer som är jobbiga för en själv och för andra som man sedan kan ångra. Relationerna till andra tenderar att bli stormiga, otrygga och korta. Självbilden är ofta negativ och det kan vara svårt att veta vem man är och vad man vill. Känslorna kan vara starka och svänga ofta och mycket och det är vanligt att se saker i svart eller vitt. Många upplever också en tomhetskänsla där det kan kännas som man helt eller delvis saknar en identitet. Ibland kan det också vara svårt att skilja verklighet från dröm och det kan kännas som att allt runt omkring är overkligt.

På frågan om det går att bli frisk från BPD så är svaret JA!

I dagsläget råder det en pessimistisk bild av BPD som en kronisk sjukdom. Det blir inte bättre av att media signalerar att psykisk sjukdom är något farligt som kan utgöra ett hot för i samhället. Medias bild är totalt felaktig och beror på dålig kunskap och ett sug efter att skapa rubriker. Under de senaste åren har det gjorts flera långtidsuppföljningar av borderlinepatienter som tyder på att de flesta förbättras betydligt med tiden. Hur lång tid det tar att bli diagnosfri beror på individuella skillnader och vilken behandling man tagit del av. Detta innebär att de flesta personer som får adekvat behandling har stor chans att bli så pass bra att de inte längre uppfyller de kriterierna för en BPD-diagnos. En behandling som visat goda resultat är mentaliseringsbaserad terapi (MBT).