En diagnos är ett arbetsverktyg för både den som lider av olika symptom, anhöriga och den som ska behandla. En diagnos kan i bästa fall hjälpa till att öka förståelsen. Den samlar ihop olika uttryck för en sjukdom som annars skulle kunna vara svåra att förstå, men den är också en hjälp när man i olika sammanhang vill kommunicera omkring sjukdomen, hur man kan behandla, vad man tror om prognos osv.
Men på samma vis som man kan använda en hammare både till att bygga hus och slå någon i huvudet kan man använda diagnostik på många olika sätt. Det är viktigt att man använder den på rätt sätt och med noggrannhet.

För att få en diagnos behöver man ofta träffa någon inom psykiatrin flera gånger där man i samtal diskuterar de svårigheter som man tampas med och där man kan få korn på när och i vilka situationer som det uppstår svårigheter. Ofta kan man ha stor hjälp av någon form av mer strukturerad intervju, till exempel SCID-II. Därutöver finns många sätt att också bättre och bredare beskriva både svårigheter och tillgångar.
Här nedanför listas de olika personlighetsstörningar som beskrivs i den psykiatriska diagnosmanualen DSM-IV samt diagnoskriterier för borderlinepersonlighetsstörning.

Ett antal allmänna kriterier måste först vara uppfyllda för att man ska kunna diagnosticera en personlighetsstörning:

A. Det ska handla om ett varaktigt mönster av upplevelser och beteende som påtagligt avviker från vad som allmänt sett förväntas i personens sociokulturella miljö. Mönstret kommer till uttryck inom minst två av följande områden:

• Kognitioner (d.v.s. sättet att uppfatta och tolka sig själv, andra personer och inträffade händelser)
• Affektivitet (d.v.s. komplexiteten, intensiteten, labiliteten och rimligheten i den känslomässiga gensvaret)
• Mellanmänskligt samspel
• Impulskontroll

B. Det varaktiga mönstret är oflexibelt och framträder i många olika situationer och sammanhang.
C. Det varaktiga mönstret leder till signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
D. Mönstret är stabilt och varaktigt och kan spåras tillbaka åtminstone till adolescensen eller tidig vuxen-ålder.
E. Det varaktiga mönstret kan inte bättre förklaras som ett uttryck för eller en följd av någon annan psy-kisk störning.
F. Det varaktiga mönstret beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. missbruks-drog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex. skalltrauma).

Diagnoskriterier för borderlinepersonlighetsstörning (DSM-IV)

Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

1. Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer. Obs: Sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under            kriterium 5) räknas inte in här.

2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.

3. Uppvisar identitetsstörning, dvs variaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla

4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Obs: Sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte in här.

5. Uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester eller suicidhot eller självstympande handlingar

6. Är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen ( t ex intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)

7. Känner en kronisk tomhetskänsla

8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (t ex ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)

9. Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom