MBT-modellen
Mentaliseringsbaserad terapi
kommer från engelskans Mentalization Based Treatment (MBT) och är en manualbaserad behandlingsmodell, utarbetad av Peter Fonagy och Anthony Bateman. Teorin baseras på psykoanalytiskt tänkande integrerad med anknytningsteori där Peter Fonagys mentaliseringsidéer utgör den teoretiska grunden. Den praktiska utformningen av behandlingen har huvudsakligen gjorts av Anthony Bateman och hans kollegor vid Halliwick Specialist Service for Personality Disorders i London.
Bateman och Fonagy presenterar MBT i två manual-liknande böcker: en lite tjockare och svåranvänd Psychotherapy for borderline personality disorder: Mentalization-based treatment (2004b), och en tunnare mer lättanvänd Mentalization-based treatment for borderline personality disorder: A practical guide (2006). Dessutom har de publicerat en rad artiklar om behandlingsmetoden.
Behandlingens mål
Psykodynamisk terapi kallas ofta för insiktsterapi, eftersom syftet med terapin av många anses vara att skänka insikt i sambanden mellan barndomsupplevelser, inre konflikter och nuvarande förhållningssätt och på det sättet göra omedvetna minnen, tankar, känslor och fantasier medvetna. MBT har ingen sådan målsättning. Det handlar inte om att häva bortträngningar och få inblickar i det omedvetna. Målet, som genomsyrar hela behandlingen, är i stället att förbättra mentaliseringsförmågan. Man kan säga att det inte handlat om att göra det omedvetna medvetet, utan om att göra medvetandet medvetet - att öva upp och stabilisera förmågan att föreställa sig sitt eget och andras inre.
Bateman och Fonagy (2004b) urskiljer fyra olika överlappande delmål, som alla hänger samman med mentaliseringsförmågan:
- att identifiera affekter och stabilisera känslouttrycken
- att utveckla stabila inre representationer av tankar och känslor
- att skapa en sammanhängande självupplevelse
- att utveckla en förmåga att skapa trygga relationer
Bateman och Fonagy (2006) beskriver kärnan i mentaliseringsbaserad terapi på följande sätt:
Mentalisering i psykoterapi är en process som bygger på delad uppmärksamhet, där patientens mentala tillstånd är undersökningsobjektet. Den mentaliserande terapeuten konstruerar och rekonstruerar hela tiden en bild av patienten i sitt medvetande för att hjälpa patienten att förstå vad han känner och varför han upplever det han upplever. Patienten måste finna sig själv i terapeutens medvetande, likaväl som terapeuten måste förstå sig själv i patientens medvetande, om de två tillsammans ska kunna utveckla en mentaliserande process. Båda måste uppleva ett medvetande förändras av ett medvetande. (s.93, Rydéns och Wallroths översättning)
Terapeutens förhållningssätt
- Terapeuten är icke-vetande och undviker att hamna i en tvärsäker experthållning.
- Terapeuten fokuserar på patientens tankar och känslor och försöker hela tiden förstå henne bättre, vilket hjälper patienten att närma sig sitt inre.
- Terapeuten är aktiv och visar att han har patienten i tankarna, om så krävs genom konkreta handlingar.
- Terapeuten ställer ofta frågor för att få en tydligare bild av patientens tankar och känslor, och han går inte vidare utan att ha förstått vad hon menar.
- Om terapeuten har en annan uppfattning än patienten, så är han tydlig med det och berättar också varför han tänker som han gör - utan att framställa det som att han sitter inne med sanningen.
- Terapeuten är uppmärksam på brott i den terapeutiska alliansen och söker reparera dem genom att vara öppen för sin egen del i problemen och undersöka vad som hänt tillsammans med patienten.
- Terapeuten erkänner misstag som påverkar patienten, ber om ursäkt och försöker ställa till rätta och se till så att de inte upprepas.
- Terapeuten undviker inte “self-disclosure”, utan svarar på rimliga frågor och är öppen och tydlig med vad han känner.
Hur interventionerna är upplagda
- Enkla och korta
- Fokuserade på känslor
- Fokuserade på det som är aktuellt och känslomässigt laddat för patienten
- Fokuserade på det medvetna eller nästan medvetna, inte på det omedvetna